När goda avsikter blir föremål för misstänkliggörande – till försvar för det humanitära initiativet Palestine Cola

När goda avsikter blir föremål för misstänkliggörande – till försvar för det humanitära initiativet Palestine Cola
Av: Samir Daabas

Det är sorgligt när yttrandefriheten, som skapades för att försvara rättvisa och mänskliga värden, används för att misstänkliggöra legitima och fredliga initiativ. Under de senaste dagarna har vissa svenska medier framställt företaget Palestine Cola på ett sätt som antyder att det handlar om ett rent kommersiellt projekt eller att företaget inte har uppfyllt sitt löfte att donera en del av vinsten till Gaza. Det som saknas i denna framställning är förståelsen för att företaget aldrig har utgett sig för att vara en välgörenhetsorganisation, utan en laglig affärsverksamhet med ett symboliskt och mänskligt budskap – att hålla Palestina levande i både medvetandet och i vardagen.

Ur ett ekonomiskt perspektiv innebär ett löfte om donation från vinst inte ett omedelbart åtagande, utan ett villkorat åtagande som gäller först när ett överskott faktiskt uppnås efter att kostnader, skatter och driftsutgifter har dragits av. Inget företag kan donera pengar innan vinster har realiserats, eftersom svensk bolagsrätt inte tillåter utdelningar innan årsresultatet har fastställts. Den verkliga frågan är därför inte varför pengar ännu inte har skickats, utan om vinster överhuvudtaget har uppstått.

Att förmedla humanitärt stöd till Gaza är inte enkelt. Den långvariga blockaden och de finansiella restriktionerna gör alla former av hjälpinsatser komplicerade och riskfyllda. Under dessa förhållanden agerade företaget ansvarsfullt genom att avstå från osäkra överföringsvägar och i stället värna om transparens och laglydnad.

Det som pågår i vissa medier är inte en jakt på sanning utan en granskning av motiv. I stället för att lyfta fram ett hederligt och lagligt initiativ som erbjuder ett etiskt alternativ till företag som direkt eller indirekt stödjer den israeliska ockupationen, riktas misstänksamheten mot en palestinsk framgång som borde inspirera snarare än ifrågasättas. Samtidigt undgår de stora bolagen, med långt mer komplexa kopplingar till konflikten, en liknande granskning.

De svenska grundlagarna – särskilt Yttrandefrihetsgrundlagen och de etiska reglerna för pressen Pressens Etiska Regler – garanterar yttrandefrihet men kräver också saklighet, noggrannhet och rättvisa i rapporteringen. Att publicera ofullständiga eller vilseledande uppgifter kan skada en aktörs anseende och ger rätt till rättelse via Pressens Opinionsnämnd (PON). Yttrandefrihet är ett ansvar, inte ett frikort.

Om dessa medier, som gärna beskriver sig själva som öppna och sanningssökande, verkligen vill veta vart pengarna tar vägen, bör de rikta sin uppmärksamhet mot de officiella biståndsflödena till Palestina – hur dessa medel hanteras, varför de ofta blockeras, och vem som utövar politiskt tryck för att hindra hjälpen från att nå fram. Den som verkligen söker sanningen borde granska de strukturer som kontrollerar det humanitära biståndet, inte de som försöker hålla hoppet levande genom fredliga och legitima initiativ som Palestine Cola.

Palestine Cola är mer än en dryck – det är ett exempel på etisk ekonomi, där empati blir handling och solidaritet blir en del av vardagen. Företaget uppmanar konsumenterna att välja medvetet, att stödja det som stämmer med deras samvete. Budskapet är enkelt: man kan uttrycka en ståndpunkt genom sina val i vardagen, utan slagord eller höga röster. Just därför väcker idén motstånd – för att den påminner människor om Palestina på ett lagligt, fredligt och värdigt sätt. Den utmanar de ekonomiska och mediala krafter som vill ha ensamrätt på att definiera vad som är “acceptabelt” och “legitimt” i marknaden och i det offentliga samtalet.

Jag erkänner att jag själv i början var skeptisk till att använda namnet Palestina på produkter. Jag fruktade att det kunde urvattna den mänskliga betydelsen av namnet och förvandla det till ett marknadsföringsverktyg. Men jag ändrade uppfattning när jag såg med egna ögon hur drycken blev en symbol för solidaritet under demonstrationer mot dödandet av oskyldiga och barn i Gaza – hur människor höll den högt som ett tecken på värdighet och hopp. Då insåg jag att frågan aldrig handlade om namnet, utan om avsikten. Palestine Cola utnyttjade inte Palestina – den presenterade den för världen på ett hedervärt och mänskligt sätt, precis som det borde göras.

Att försvara detta initiativ handlar därför inte om att försvara ett företag, utan om att försvara en princip – rätten för varje människa att bära sitt samvete och sin övertygelse utan att misstänkliggöras. När solidaritet blir en anklagelse, blir tystnaden ett svek mot det mänskliga samvetet.